Shandy löper

Förra veckan började Shandy löpa för första gången. Hon var då nästan precis 7,5 månader. Det kom ganska överraskande, eftersom vi hade inbillat oss att det skulle dröja tills hon blev mycket äldre. Det var önsketänkade.

Som den oerfarna hundmänniska jag är fattade jag inte varför det var blodspår på golvet. Jag trodde att först att min son blödit näsblod. Sen trodde jag att jag fått neuropati av min diabetes och gick omkring med blödande sår på fötterna utan att känna nånting. Så på så vis var det ju en lättnad när jag insåg att det var Shandy som börjat löpa.

Det enda som har hänt med henne hittills är att hon sover mycket, är jätteseg att få med sig ut och så har hon blivit mindre rumsren, till min stora förtvivlan. Det har ju inte varit lätt att få henne att inte kissa inne, men före löpningen var hon nästan där. Nu är det kaos igen. Jag kan bara hoppas att det blir bättre när den är över.

Men det viktigaste är ju att hon är samma fina, glada och snälla hund som hon alltid varit. Där har vi inte märkt nån skillnad alls.